När alarmklockan tjuter ut sin första signal kan jag i lugn och ro snooza mig fram till ännu en dag som student. I en glidande manöver rör jag mig från sängen ner till Hemköp. Dagens första och enda föreläsning börjar om ett par timmar, innan och efter dess kan jag drifta planlöst. Med stillsamma steg traskar jag skamlöst in för att köpa frukost runt elvatiden. I kön passerar ”riktiga” människor mig. De är stressade, uppe i varv och tänker säkert på nästa möte.
Universitetstiden sägs ofta hjälpa individer att ”hitta” sig själva. Jag står i kön och undrar om det är just det som hjälper en. Tiden. Lyxen att forma sin vardag och hitta sättet som funkar för just en själv. Kanske är det receptet för att utveckla och i sinom tid självförverkliga sig.
Visst har jag och alla studenter precis som ”riktiga” människor deadlines att passa, räkningar att betala och rapporter att läsa. Men det är väl ändå inte lika viktigt för oss? Konsten att njuta av att göra ingenting är ovärderligt för folk i arbetslivet. För mig som student är det mer vardag. Så vad bör man sträva mot efter examen?
Är det jobb, jobb och mera jobb som ska styra agendan? Strävan efter mer prylar, högre lön och livets alla frestelser? Eller är det kanske så enkelt att det är livet utanför som bestämmer livskvaliteten. En enkel och bekymmerslös vardag långt bortom hetsen kring vad grannen kör för bil kanske blir min lycka. Vad vet jag. Det är frågor jag kan fundera på med all tid jag skapar mig själv. Efter examen, när vi ger oss ut i den riktiga världen, arbetar vi på och försöker tränga oss in i någon slags större gemenskap. Större krav. Mer press. Prestation, prestation och lite mer prestation. Där blir skillnaden mellan min oas och vardagsstressen tydligare än någonsin. I min oas är min törst efter bekräftelse släckt genom att bara vara mig själv.
Inget mindre, inget mer. Så frågan är, jobbar vi för att komma till toppen och bada i framgångssagorna eller jobbar vi mot friheten att leva i oasen vi befinner i oss just nu?
Jag kommer aldrig sluta uppskatta friheten och allt vad den innebär. I den ”verkliga världen” mäts framgång och välmående i pengar, position och prylar, i mitt studentliv mäts långa nätter, gemenskap och pengabrist in i välmåendet. Och tro mig – jag mår bra.
