Marken är annorlunda under mina steg. Förändrad. Jag vänder mig om och ser en annan stadssiluett av Spira, Munksjöbron och högskolan än den jag är van vid att se. Våren har kommit och förändrat staden jag bor i.
När jag promenerar hem från Spiras soldäck känner jag mig både bunden och obunden till Jönköping. Det är en känsla som påminner mig om dagen jag flyttade hit. Jag var bunden hit för att jag hade valt denna stad till att bli mitt hem de kommande tre åren och jag var samtidigt obunden till Jönköping, eftersom jag egentligen inte hade någon koppling till staden sedan innan. Nu har något annat hänt men jag har samma känsla. Dessa år har bestått av så mycket glädje med mina vänner. Första dagen på insparken år 2018 och med en gång så blev vi ”vi”. Under tiden som klasskamrater har jag upplevt ett starkt band mellan oss. En tillhörighet. Det är ”vi”. Vi mot världen. En vänskap som var nästintill okomplicerat på ett sätt som en vänskap ska vara. Nu har nästan tre år har passerat. Vårsolen lyser upp slutet av vägen. Det slut som jag gömde i mörker så länge jag bara kunde.
Under årets gång har de droppat av en efter en. Lämnat. Behövt lämna, valt att lämna. Jag är kvar och ensamheten har varit skrämmande att tänka på under lång tid. Men nu när jag promenerar hem förstår jag att jag inte hade insett vad det handlade om ett endast dugg. Våren innebar inte en flytt för mig men en möjlighet att se på mitt liv, här och nu, på ett nytt sätt. En möjlighet att justera och anpassa mig till en ny vardag. En slags pånyttfödelse och ett av vårens mest säkraste tecken.
När jag kommit längre ifrån Spiras trappor och vårt sista hejdå upplever jag en förnyelse spridas inom mig. Det är nu som vi vemodigt skiljs från varandra och från vårt gemensamma studentliv som vi skapat ihop. Jag inser att ljuset som våren för med sig alltid bidragit till något nytt i mitt liv. Årstiden avslöjar vad som legat i mörker under lång tid. Nu nalkas utomhus-utflykter, bristande knoppar och ett hopp om sommaren. För mig handlar våren 2021 om ett avsked som skapar förändring. En insikt om minnen från en tid som plötsligt är borta. Och en insikt om en ny tid som jag, om jag vill, kan få att blomstra.
