KRÖNIKA: Det ligger i våra händer

I Alabama har en ny lag röstats igenom där abort blir olagligt och innebär upp till 99 års fängelse för läkaren som utför aborten. Det är en lag som upprör, det är en lag som väcker debatt och det är en lag som delar oss.

Sociala medier har exploderat. Varje dag ser jag nya inlägg och nya texter. Allt från stora, kända personligheter till mina barndomsvänner som delar inlägg om hur hemskt, fel och fruktansvärt det känns. Motståndet visar sig starkt på sociala medier. Men jag läser också om att Alabama inte är slutet. Missouri har nyligen röstat igenom en liknande lag och under året har sådana lagförslag även gått igenom i Georgia, Mississippi och Ohio. Syftet med dessa lagar är i slutändan att få fram ett fall som till slut tas upp av USA:s högsta domstol där det anses finnas en konservativ majoritet med fem mot fyra domare.

Det är lätt att tänka att USA är långt bort, att hela Atlanten ligger emellan oss. Men det betyder inte att abortfrågan är långt bort. Det bedrivs politik i Europa och Sverige som liknar den som visar sig i USA just nu och frågan om abort diskuteras även här. Vad vill vi ska ske med våra aborträttigheter? Vad kommer vi välja för vår framtid? Att det blir som i USA även här är inte omöjligt. Hela Atlanten ligger inte mellan oss och den verkligheten.

När jag stöter på ett problem försöker jag alltid hitta en lösning. Jag vill agera, jag vill ordna, jag vill aktivt se till att allting blir bra. För mig själv och för andra. När jag hörde om det nya abortförbudet kände jag mig först uppgiven och maktlös. Det kanske inte är ett beslut som påverkar mig just nu, men som påverkar människor omkring mig. Människor som kunde varit jag. Och då känns det plötsligt nära. Vad kan jag göra? Jag; en ung, svensk, studerande tjej i lilla Jönköping. Vilken makt har jag?

Oavsett om det publiceras på sociala medier eller inte så vet jag att förbudet i Alabama har upprört många. Frågan om abort är och har länge varit kontroversiell. Det kan ses som en fråga om barnet eller så kan det ses som en fråga om kvinnan. Hur man än väljer att se det är det i slutändan en politisk fråga. Den tas upp av politiker, röstas om av politiker och skrivs under av politiker. Men det är en fråga som påverkar väldigt många fler.

Så det vi till sist måste minnas är att det ligger i våra händer. Vem är det vi väljer att ge makt? Vem är det vi ger makten att ta sådana här beslut? Vem ger vi makt att bestämma över våra liv? Medan vi lever i en demokrati där vi har rösträtt bör vi göra vår röst hörd. Utnyttja din rösträttighet; för att värna om dina andra rättigheter. Att inte säga något är att hålla med om det som sägs. Så skrik tills du hörs. Skrik tills att världen blir den värld som du vill leva i.

Bli först med att kommentera

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte.


*