KRÖNIKA: Ovven – ett plagg som enar eller splittrar oss?

Dress to Impress, dress to success och så vidare. Det finns massvis med citat, teorier och allmänna uppfattningar kring hur klädsel påverkar både oss själva och hur andra ser på oss. Kanske är det en lättnad i att vi studenter på JU och flera andra skolor runt om i landet får klä på oss en overall när valet om klädsel känns tufft. 

Kanske är den en lättnad att alltid ha en rätt enkel väg in i ett samtalsämne med någon du inte känner. Kanske är det en lättnad att känslan av tillhörighet kommer enklare när du umgås med folk i samma kulör på ovven. Eller så kanske det är så att lättnaden gör dig naiv. Kanske är det så att lättnaden gör dig blind. Kanske är det så att du inte längre ser personen bakom, utan låter fördomarna ta över. En ingenjör är si, en ekonom är så. Bara kanske.

Oavsett vad det bottnar sig i så kan jag känna ångest över att ta på mig ovven. I slutändan är det inte längre bara ett plagg. Det är känslor man associerar till. Ibland känns det som allt man är är ett ansikte utåt som ska representera något annat. Något ”större” än vad man själv är. Förutfattade meningar och krav på hur man förväntas bete sig i situationer baserat på vilken fackhögskola man studerar vid.

Kanske är det förskjutning i press. Kanske är det ett krav som skapas att du måste vara si och så för att det är bestämt så. Du ska leva upp till fördomarna. Du ska fylla din roll. Kanske är det skönt för att någon annan bestämt rollen åt dig. Eller så kanske du känner att det är skönt tack vare allt gott du associerar ovven till. Det är ett plagg som ska representera KUL. Det ska vara i den som du ska må ALLRA bäst i. Kanske är ovven mer en plats. En plats där du inte behöver reflektera så mycket. Bara kanske.

Jag försöker inte sätta mig på den högre hästen och säga att jag är bättre än så. Jag är precis likadan. Jag ser ovven. Jag ser patches. Men ser jag personen? Kanske övertänker jag. Kanske läser jag in för mycket. Kanske tänker du som jag, vad vet jag. Allt jag vet är att jag bara vill bort från ovven. Den är varken bekväm, snygg eller praktisk, så varför?

För enkelhetens känsla i att slippa välja kläder är väl kanske mer en förskjutning av att inte behöva känna press över att visa din personliga stil. Kanske är den härliga känslan av att slippa välja kläder något som gör att du skymmer ditt riktiga jag. Kanske är ovven en mask som du tar på dig som gör att du för en gångs skull kan representera något annat än dig själv. Men kanske. Bara kanske.

Bli först med att kommentera

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte.


*