Ingen har sagt någonting på en evighet men egentligen har det bara gått tio sekunder. Föreläsaren ställde en fråga till klassen och det ekar fortfarande tyst. Jag tittar runt på mina klasskompisar och några sitter som jag. Spända och obekväma på sina stolar, de andas knappt. Andra är fullt upptagna med sina mobiler eller något som händer på datorskärmen. Och det är då jag får ögonkontakt med föreläsaren, som ser uppmuntrande på mig. Jag svarar utan att räcka upp handen.
Jag tror många är bekanta med stunderna i klassrummet när det är så tyst att man skulle höra om någon släppte en nål till golvet. Det är spända stunder när vi förväntas svara på såväl retoriska- som kuggfrågor. Jag tror också att många är bekanta med lektioner som har en annan stämning. Kanske från tidigare skolår eller nu under högskolestudierna. Ett klassrumsklimat där föreläsaren inte behöver ställa frågor för att engagera studenterna eftersom de ställer frågorna själva och startar egna passionerade diskussioner. Det finns även klassrumsklimat som är infekterade på grund av en eller två personer som vill svara på alla frågor och tar all uppmärksamhet. Hur som helst vågar jag mig på att säga att de första beskrivna situationen i klassrummet är det vanligaste. Varför uppstår denna fullkomliga tystnad?
Vi har inga problem att svara på våra vänners frågor. Hur är läget? Vad händer i helgen? Hur gick dejten i fredags? En fråga kräver ett svar. Men i föreläsningssammanhang tycks den naturliga balansen upphävas. Beror det på att vi inte kan svaret på frågan? I vissa fall är det självklart så. Beror tystnaden på osäkerheten ifall det svar vi tänker på verkligen är det rätta svaret? Skulle vi våga bryta tystnaden oftare ifall vi inte skulle tycka det är så viktigt att våra svar är korrekta?
Många gånger har man hört ”det finns inga dumma frågor”, vilket vi kan komma överens om inte är sant. Det är alltid någon som frågar måste man köpa all kurslitteratur? Men frågan är ifall det finns några dumma svar? Är det tillåtet att svara fel? Alla dessa frågor ljuder högt inom mig men det kommer inte att göra att det blir mindre tyst i föreläsningssalen. Istället för att låta det vara tyst och skapa en ineffektiv plats för mig och dig att lära på låt oss från och med nu komma överens om att det finns dumma svar och att det är okej. Låt föreläsaren och klasskompisarna förklara. Våga bryt den ekande tystnaden i klassrummet.
