De svenska Damkronorna har varit i strejk från landslaget nu i snart en månad. Missnöjet gentemot förbundet har bubblat ett bra tag men tålamodet har tagit slut. Kräver Damkronorna hela världen för att spela? Det tycker inte jag.
Undrar varför Damkronorna gick ut i strejk? För ungefär 1,5 år sen var våra svenska Damkronor i Finland för att spela en turnering, innan OS, i Finland. När laget åkte ut ur turneringen behövde de ju självklart ta sig hem till Sverige. Men inte med flyg. Nej, nej, flyga skulle de inte göra. Damkronorna skulle åka Finlandsfärja hem. För det finns ju inget bättre när man åkt ur en turnering än att hänga med 65 alkoholiserade 60-åringar som lyssnar på dansbandsmusik i 24 timmar sträck för att ta itu med frustrationen av att förlora. Jag har aldrig varit på en Finlandsfärja men jag har varit på en Ålandsfärja, och det var bland det mest ångestfyllda jag gjort. Undrar varför Damkronorna gick ut i strejk. Jag hade inte heller velat lira hockey efter den hemresan.
Damkronorna har presenterat en lista med 10 krav för svenska ishockeyförbundet. Av dessa 10 krav är det allt från respekt till kosttillskott till förlorad arbetsinkomst, you name it. 10 krav från nationens bästa spelare som ska uppfyllas innan de spelar. 10 krav som när jag läser igenom, inte är märkvärdiga alls. Att kräva respektfullt bemötande av svenska ishockeyförbundet känns ganska rimligt. Att fixa bättre reseförhållanden än en finlandsfärja känns ganska rimligt det med. Att ha en utvecklingsplan för hur Damkronorna ska bedrivas, det känns också jäkligt rimligt. Det känns inte direkt så att förbundet behöver flytta på berg just nu för att få det här att fungera.
Svenska ishockeyförbundets agerande kan jag inte beskriva på annat sätt än helt löjligt. Debatten gällande damhockey i Sverige har gått het nu de senaste åren och alla parter inblandade vill se en förbättring inom ungdomsverksamheter och på elitnivå. Men i vilken ände ska man börja på där? Ungdomsverksamheten känns ganska rimlig. Men då tänker jag tillbaka till när jag var liten och spelade hockey, mer specifikt när jag tittade på hockey. 2006, OS i Turin, Tre Kronor ställer upp med ett lag som hade alla mina idoler. Lidström, Forsberg, Alfredsson, Zetterberg, Sundin osv, man fick se de bästa av de bästa. Creme de la creme så att säga. Jag minns hur en lite knubbig hockeyspelande skitunge som hette Lucas tittade på Tre Kronors matcher och kände hur jag ville ha på mig den där gula tröjan. Hur jag ville att mitt namn skulle vara på ryggen. Det var en helt fantastisk dröm, och jag hoppas att alla någon gång känt den känslan jag kände där och då. Men så tänker jag på alla de unga tjejer som spelar hockey idag. Hur känns det för dem? Det finns inget landslag för dem. Inte just nu. Förbundet som ska värna om deras utveckling och möjligheter att bli elitspelare verkar inte bry sig. Hur kan man påstå att man vill förbättra svensk damhockey om man inte kan få sina spelare att spela på grund av något så grundläggande som att visa dom lite jäkla respekt? Så det kanske är i den änden man får börja då? Damkronorna skulle egentligen spelat 5-nations turnering nu i september med Finland, Kanada, Ryssland och USA, de bästa lagen i världen. Turneringen skulle hållas i Sverige och Svenska ishockeyförbundet visste om kraven från Damkronorna för att de skulle spela. Men istället ställde de in turneringen.
Jag vill se en förändring inom svensk ishockey. Inget revolutionerande. Jag vill ha ett landslag som är stolta över att ta på sig den där gula tröjan och känner sig respekterade och behandlade därefter. Svenska ishockeyförbundet kan inte gömma sig bakom sina ursäkter i den här frågan längre. Det funkar inte. Damkronorna ber inte om att få allt serverat på silverfat och få hela världens kärlek eller berömmelse. De vill inte göra det här för sig själva, de gör det för den där ungen som spelar hockey och drömmer. Fortsätter förbundet på samma bana som de gör just nu kan vi lägga ner att prata om ekonomiska förutsättningar och de andra kraven, då får vi börja om och prata om moralen som finns inom den förbannade sporten. Jag vill ha tillbaka ett spelande Damkronor, jag vill ha en svensk ishockey som värnar om alla spelare, oavsett kön.
