Trädgår’n, Göteborg. Mares kickar igång sin tre veckor långa turné som skulle ta dem runt om i Sverige och avslutas i Folkets park, Huskvarna. Tre veckor senare står de där på den lilla scenen med en fullsatt lokal. När de kör igång första låten tänker jag direkt ”nej, de är för bra för Folkets park”.
Glädje, hjärtesorg, historier och kärlek. Mares musik kan beröra en på 57 olika sätt beroende på vilken sinnesstämning du är i. Är du förälskad i någon och lyssnar på låten 95 kommer varje ord träffa dig i hjärtat. Har du blivit dumpad kanske Allt du gör och att du finns faller dig i smaken. Det är en sådan balans mellan låtarna och historierna som jag tycker är häpnadsväckande att det kommer från ett så ungt gäng. Och killarna i bandet gömmer sig inte bakom autotune eller några extravaganta kläder för att synas. Det känns lite som att det du ser är det du får. De står rätt upp-och-ner på scenen och kör sin grej.
Med varje låt så känns det som jag förflyttas till en viss händelse eller ett visst stadie i mitt liv. En låt påminner mig om den där tjejen jag dejtade för några år sen. En annan tar mig tillbaka till midsommar när jag var 17. En annan får mig att tänka första gången jag såg Bruce Springsteen live, konstigt jag vet. Det är en sådan härlig känsla i kroppen oavsett vilket intro jag hör och att jag kan stå där, snart 25 år gammal, och känna en viss nostalgi och bara känna mig glad. Jag vet inte något annat svenskt band som kan skapa den känslan på samma sätt.
Sing-along faktorn i Mares musik går inte att undvika. När bandet kör igång Höga Klackar skriks det som om det inte vore någon morgondag och exakt alla, och då menar jag ALLA, i lokalen börjar hoppa. Men. Då dör musiken, grabbarna i bandet tittar på frågande på varandra och slår ut med armarna. Ingenting hörs från scenen. Men från publiken, oj jäklar vad det sjungs. Publiken, inklusive mig själv, börjar sjunga. Eller nej, sjunga gör vi inte, vi skriker ut texten. Och bandet hoppar in i vår sång istället för vice versa.Hade det hänt något annat svenskt band? Gyllene Tider kanske. Och visst, om det var ett tekniskt fel eller inte, var det helt otroligt att lyssna på.
Mares verkar ändå ha en blandad kompott av fans baserat på vad jag såg i publiken. En del tonåringar, en del 20 plussare och en och en annan 30 åring. Någonting som många hade gemensamt var det frekventa användandet av mobiltelefoner. Det är något som kryper i mig när man står i en så packad lokal, med ett så talangfullt band som spelar och man står och filmar allting istället för att bara suga in stämningen. Det kan man väl se på två sätt, antingen att de vill titta på spelningen igen hemma (jo, tjena) eller att de vill bara skicka allting till sina kompisar på diverse sociala medier. Personligen tycker jag att det bara är korkat att göra det istället för att faktiskt, för att citera Mares, ”andas in den vackra stund vi inte har förtjänat”. Men det kanske är en diskussion för en annan gång.
Men tillbaka till spelningen. Bandet går av scenen efter en dryg en och en halv timme och det är klart att publiken vill ha mer. De kommer ut igen och kör två låtar till. Konfetti skjuts ut och bandet bugar. Det funkar med helhetsbilden av spelningen, att köra i en får man ändå säga liten lokal, och skjuta konfetti på oss fåtal hundra som var där. Men ge det tre till fyra år så kommer konfettismällarna bytas ut mot pyroteknik och Folkets park kommer bytas ut mot arenor. För Mares är på tok för bra för att spela på lilla Folkets park i Huskvarna.
PLUS
Energin
Publiken
95
MINUS
Folkets Park
Teknikstrul
Betyg: Mares är för bra för att spela på en så liten scen
4.5/5
