Det var en gång ett stort Imperium som hette Storbritannien. Det var det starkaste och mäktigaste landet i hela vida världen. Men med tiden blev Imperiet svagare och svagare och i många år levde dem i en grå värld med bara regn och oväder. Men i hemlighet byggde det svaga Imperiet ett hemligt vapen som skulle göra dem lika stora och starka igen. Detta vapnet kallade de för Brexit.
Det har nu gått mer än tre år sedan folkomröstningen om Brexit och bara tanken av det gör mig trött. Trots detta har de nu lyckats gå ur EU, efter många lovade utgångsdatum som aldrig blev av, och två premiärministrar. Men varför vill britterna så tvunget lämna den europeiska unionen? Vad är det som har skapat detta starka behov? Jag tror att svaret på den frågan är ganska enkel, det gäller bara att ta sig till Storbritannien och ställa några enkla frågor. Till exempel: Vem upptäckte Nordamerika? För en britt är svaret enkelt; Storbritannien såklart! Men för oss andra, som inte lider av hybris på samma nivå, är svaret självklart: Ingen. Om någon ska få cred för att ha ”upptäckt” Nordamerika, är det väl ändå urbefolkningen? De fanns ju redan på plats när britterna kom och tog över. Men den där hybrisen som ligger i blodet på alla britter, som kanske var mer förståelig under landets storhetstid, har passerat sitt utgångsdatum för länge sedan. Men okej, det är kanske lite taskigt att påstå att alla britter lider av grov hybris, för det är ju faktiskt också en stolthet över hemlandet och dess historia. Och alla lider självklart inte av det – då hade ju till exempel 100 procent av befolkning velat lämna EU. Vilket verkligen inte är fallet. Det var drygt 50/50 när landet röstade om Brexit sommaren 2016. Men mentaliteten ”kan själv” lever ändå kvar.
Hur som helst, Storbritannien har faktiskt gjort mycket bra för historien och gett oss saker som The Crown, Peaky Blinders, the Beatles, Shakespeare, Premier League, Queen och en himla massa andra saker. Men många saker som vi ser som brittiska i dag, är egentligen inte brittiska alls. Under storhetstiden, när det brittiska imperiet styrde över mestadels av jordens befolkning upptäckte de en massa saker från andra plaster som de tyckte om. Och vad gjorde de då? Tog hem det till Storbritannien såklart! Och vips, sågs det som brittiskt. Men imperiet dog sakta med säkert ut under 1900-talet och i dag finns det inte mycket kvar av det brittiska imperiet. Trots detta, vilket alla är väl medvetna om, finns stoltheten kvar som aldrig förr. Kolla bara på Brexit. ”Att samarbeta med andra länder? Nej, tack. Alla problem försvinner säkert när vi får bestämma allt själva”. Personligen har jag svårt att se att detta kommer att ske. Men oberoende av om man tror att Storbritannien kommer att blomstra eller vissna i takt med Brexit, är det bara tiden som kan avgöra vad som kommer att ske. Jag tror ändå att om man är man ute efter ett nytt imperium, i en modern tappning, är det nog smartast att vända sig till historieböckerna i stället för framtiden.
